Vem hjälper den som hjälper andra?

- Det behövs väl inte någon hjälp där?!
- Va?!
- Man behöver väl inte ge till den som redan har, eller ...?

Det blir kanske så - det händer tyvärr - att om en person villigt ger av sig själv och delar med sig villigt, så framstår han såsmåningom som en outtömlig resurs. Flera hakar på och vill ha hans tjänster.

Om då en förändring sker - en kris, sjukdom etc - eller om personen ifråga går i väggen och blir oförmögen att hjälpa mer, inträffar något speciellt i relationen till honom.

En bra illustration på detta är kanske Jobs fall, och vad som inträffade i relationen i sina vänners ögon. De tänkte logiskt:
Något ont kan inte efterföljas av gott dvs det är Job som måste ha syndat och det det som har drabbat honom måste följaktligen vara rättvist.

Om vi känner en respekterad person som det börjar gå illa för blir vi likaledes förvånade och genast försöker söka efter orsakerna till misslyckandet; någon "synd" måste han ha begått eftersom ...

- Vi sviker!

(I den ene hånd bærer han en sten, mens han viser brødet i den anden. Titus Maccius Plautus (250 f.Kr-184 f.Kr) - livet.se)

Problemet: Vi sviker den behövande! Det behövs en eller fler hjälpare som  verkligen ser bättre vad som sker.