Ser du skylten? Den finns där men den är oftast osynlig. Så var den också hos den skolekonomiska förvaltaren på Gyöngyöspata i Ungern, som tog livet av sig.
Hon var bara något över 40, utbildad, erfaren och utmärkt arbetande dam som älskade sitt arbete, men ... Men hon tog livet av sig - och folket tycks veta varför.
Sånt här berör mig starkt, inte för att söka efter skuldoffer. Det är själva processen som ledde dit som intresserar mig. Skylten "Hjälp, jag dör!" fanns tydligen där länge men ingen tycks ha sett den. Och inte för att de inte ville se den utan för att situationens allvar var inte var uppenbar för dem.
Och nu, en stor förlust blivit ett faktum för orten m m - kom insikten för sent om den kom överhuvudtaget. Skamkänslan och pinsamheterna distanserar. Sedan försöker man glömma fallet. Men det finns lärdomar att hämta om man vill, och det är därför jag tar upp fallet här. - Många lider i tysthet och i onödan i pressade situationer! De har hjälpt många men själva då?
Problemet: Skylten är osynlig, det är också pinsamt att se den om man upptäcker den. Väcker speciella känslor. Man är benägen att fly en kommande tragik, man hoppas i stället ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar