Räcker inte - att vara ärlig

- Och så tänk på vad jag sa; att ärligheten är bäst, sa den 89- åriga damen under påstigningen på bussen.

Ja, vi har hunnit att prata om en hel del eftersom bussen kom försenad sådär ca 10 minuter. Jag kommer inte ihåg hur samtalet började men det blev pensionsekonomi och släktekonomi som har dykt upp på tapeten.
Mera konkret att somliga i släkten inte kunde handskas med pengar - min syster var en sådan. Så fort de får pengar i handen så får de problemet att bli av med dom så fort som möjligt - verkar det som.
- Någonstans måste det ta slut, sa damen och förordade ett ärligt samtal med "patienten".
- Men det verkar nog inte hjälpa, sa jag. Det verkar som om spenderandet fanns med i personligheten. Inte i form av slöseri utan som en dygd av välvilja och vettiga köp.

Många råkar ut för ekonomiska svårigheter och det fattas instanser för att kunna hjälpa dessa människor. Vad de får höra är i princip kanske enbart predikningar ...
- du skall vara sparsam" och därmed har man bollat problemet över till den som kanske inte kan vara sparsam. - Jag tror inte att man har fattat att det kan finnas sådana människor med dessa svagheter(?).

Inte ens ett ärligt samtal kan nog hjälpa här ... men det var så långt den gamla damen kunde tänka sig ... och det gjorde jag inte heller. - Men somliga borde anskaffa en "förmyndare"/mentor kanske.

Kan påverka relationen
Generositet
Dygd eller ...