Jag är mycket tacksam att jag hade mentorer i mitt liv. De var inte tilltalade utan de blev bara, så kallade spontana mentorer - en egen definition. De har hjälp mig att orientera mig om jag frågade om någonting, speciellt efter tiden då jag kom som flyckting till Sverige. Andra har hjälpt mig till rätta utan att jag behövde fråga. - Men jag skulle ha behövt en egen kvalificerad mentor.
Men jag hade så kallade spontana mentorer i hemlandet också. Jag kommer väl ihåg en läkare, bara därför att han så öppet talade om för mig att jag skall välja ett annat yrke. Därför att en ingengiör förutsågs behöva sitta mycket på kontoret; fast jag behövde vistas - jag såg tydligen klen ut - mera ute i det fria, ansåg han. Jag skulle hellre välja att bli en jägmästare sa han. Och det blev faktiskt så också då jag blev ändå inte antagen för ingengörsutbildningen i Budapest.
Så här efteråt tycker jag att han var en bra mentor som läkare. I Sverige har jag - så vitt jag minns - aldrig fått någon liknande anvisning.
Och vilken läkare skulle våga säga så i våra dagar? Det jag ser ju att många väljer fel yrke. Och hur skall en ung man veta ... om livet, när man är ung.
Var finns mentorerna som är ärliga nog att tala om även sådana saker för de unga? Numera verkar det finnas sådana men jag ser inga annonseringar om det. Det borde kunna vara en rättighet.
Mentor för unga
Mentorprogram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar