Flipped Classroom

Att göra tvärtom - snack på ACTIC

 - Visste du att det kan bli bättre om man gör saker tvärtom?
- ?
- Ja, jag ser att du ser förvånad ut, men det finns skolor där de försöker göra just så, dvs tvärtom.
- Ja ha?...
Det är nu som i kyrkan - i stort sätt - det var i alla fall så på min tid.

1."Prästen" pratar,
2. församlingen/eleverna lyssnar
3. och gör sedan sitt hemläxa hemma.

- Skall nu "prästen" göra hemläxan kanske?
- Ja ungefär så! Teorin kan eleverna inhämta själva på internet - som förbereder och lägger upp på internet. Och det praktiska - där läraren verkligen behövs bäst - skall göras på klassrummet tillsammans. - Inga hemläxor alltså!
.

Se. flipped classroom.................

Skolexperiment

- Något måste göras!
- Vi förlänger skolan till 10 år. Och ytterligare ett år för dom som...

Och något blir förståss gjort också på detta sätt. Men blir det bra?

Det skulle behövas en experimentskola som skulle knytas till kunskap i stället för tid.
Varför inte låta dem vill få det gjort tidigare eller senare dvs på den tiden som eleven kan.

Kanske skulle somliga elever klara av skolan redan på 6-7 år, och om de är skoltrötta etc så kunde de vila och praktisera i stället etc.

Budgeten kunde vara samma och deltagandet i skolan frivillig. Skolan skulle på detta sätt kanske till och med kunna bli billigare.

I stället för obligatorisk skola en fri skola dock med samma kunskapskrav.

Varför inte prova?

Konfliktlösning

Om vi tänker på det gamla invanda sättet - som vi också ofta gör, så söker vi först efter en diagnos/orsaken till för att... - sedan menar vi oss kunna ge, lämplig medicin som terapi. Förutsättningar för dylikt handlande finns ofta hos läkarna m m, som vi ju vill, att de skall söka just efter, dvs diagnosen för att kunna hjälpa oss. Vi vill veta vad som är fel och det vill läkaren också. Läkemedlen fungerar sedan bra om läkaren hittar den rätta diagnosen.

Det är dock annorlunda att vara pedagog, lärare, maka, förälder etc. När problem uppstår så är "läkarmetoden" - att söka efter orsaken - något som vi tar oss dock ofta spontant till, är mycket svårare att tillämpa. Vi ställer oss tex gärna följande frågor:

- Vad är felet?
- Vad har jag gjort för fel, frågar sig föräldrarna, hustrun m m.?
- Vad skall vi göra nu för eleven i klassen m m som inte fungerar som den borde...? Vad är felet?

Alltför mycket energi offrar vi just på frågan om diagnosen. Det är bara det att man - i sådana här komplicerade fall - har svårt att hitta diagnosen dvs i sociala konflikter och dyl.

De nya insikterna som man har numera kommit fram till, är att man skall undvika att fungera som en grävande journalist. Man kommer ändå inte fram till den rätta diagnosen för den har blivit dold och övertäckt av konsekvenserna och deras konsekvenser m m.
I synnerhet om det är en skolklass(en grupp) som skolan har stort problem med, så kan inte sökandet enbart efter diagnosen knappasst leda oss någon vart.

-Vad är då att göra frågar sig lärarna/föräldrarna m m?

Lösningen: Det är efter individens behov man skall först fråga efter?
Och behovet får man möjligen reda på om man frågar m m. Lösningen på problemet blir då oftast mest praktiskt att börja med, och det är, att man frågar just efter behovet - som kan vara individuell - i stället för att lägga mycken tid på att söka efter diagnosen. Terapin  kan då bli så mycket effektivare därefter.
 -  I alla fall skapas så bättre  förutsättningar för djupare analys av läget - men som oftast blir obehövligt. Om behoven blir tillrättalagda då kommer de som är med i konflikten bliva oftast också nöjda

I varje fall kommer man ändå sällan överens om diagnosen.

Rene Ekholms kafé Folk&Vänner

Så här efter givandets-och tagandets fest, julen, är över så har jag fått funderingar över upplägget.
Som barn var man glad av att få någonting men som givare har problemet blivit mycket svårare.

Jag har alltid saknat en bra innovation på detta område. Och så plötsligt läste jag om en ny och intressant innovation i Metro häromdagen.

Låt os utgå ifrån följande situation. Vi kan tänka oss en relativt stor stad - som också jag lever i - med ca 100 000 invånare. Några av dessa har det mycket knapert och kanske går hungriga på gatan. De har svårt att förnedra sig till att tigga och därför väljer de kanske att stjäla. - Vi skall inte moralisera nu över detta utan fundera på en lösning i stället.

- Varför behöver de gå hungriga? Av den enkla anledningen att just den möjliga lösningen är stängd! Hur så?
Det finns ingenstans att gå och få sig en tallrik soppa - det finns ingen marknad för behövande, där de kunde få en sk "suspended soup" för att lindra sitt hunger. - De vill ju så gärna slippa stjäla!

Affärerna m m slänger ändå så mycket mat, ja kanske mycket mer än det som stjäls från affärerna. - Har någon någonsin räknat på detta?

Dessutom har jag ett eget problem med detta. När jag går förbi en behövande person som inte mår bra... Jag ser ju att... men har inte mod... eller inte tid heller just då.... Det går inte heller att gå till honom och förhöra sig om behovet heller... ja, hur gör man och vad gör man? Men vad jag har är pengar över till en tallrik soppa. Men se där! Det går inte att erbjuda...!

Men numera går det, om jag skulle bo i Malmö hos Rene Ekholms kaffé och betala 30 kronor för en portion suspended soup för någon behövande.

Fler och mer sådana innovationer skulle behövas.