Snack om historiens gång

Det var världens historia på tapeten. Jag sa att det var svårt att förstå sig på allt skeende i nuet - det händer så mycket!

- Jag tycket att man har någorlunda kläm på 1900-talet, men mycket litet om vad som har hänt innan, säger Andree.

- Den avgörande bomben kom i och med kristendomen. Dess segertåg ser vi nu bl a över hedendomen. Generellt är det idéerna/läran som är utvecklingens motor.

- Det finna alltid många idéer...

- Ja, men de bättre idéerna har alltid svårast, även för att de är nya, men de vinner alltid till sist. Man måste se utvecklingen som en process.

- Vad är det som gör att de idéer som driver framtiden kommer just i det rätta ögonblicket, så att säga.

- Ja, tryckarkonsten kom ju till exempel i rätt tid för då behövdes den för att trycka biblar m m.

- Ja, och före Jesu tid behövdes ett nytt världspråk som blev grekiskan.

- Just det, och med Jesu verksamhet förändrades hela historiens gång genom att kristendomen placerade sig i fokus för hela utvecklingen. Men det var inte lätt

och vi vet också att det fick ske till priset av många krig och stridigheter.

- Och förföljerser av de kristna... jag tänker på Nero och...

- Javisst, men någonting märkligt inträffade också. Hedendomen i Romarriket fick en avgörande slag bland annat, då idén med kristenhetens framträdande som statsreligion inträffade. Denna omvandling av Romarriket var helt utan förväntningarna.

- Det var väl från och med den tiden som kristendomen utnyttjades säven av härskarklassen, i egna syften.

- En ohederlig allians, men kristendomen har ändå kunnat påverka utvecklingen och gör det ännu i dag. 

VC

Det du
"gör, gör, gör"
och det du
"gjort, gjort, gjort"
fokuseras på
och det gör dig till
den du ÄR
på arbetsmarknaden.

det handlar om
görandet, prestationer
det handlar om
ytan
som jobbsökeriet lär oss...
- den du ÄR för dom.
... CV:n berättar
om oss om.

men
i en djupare mening
får du inte plats...
vem du verkligen är
i CV:n
du vill inte heller
bara vara den
som färlöst visas
upp för dom
- som på TV:n.

Sinko

Den bästa hjälpen finns kanske på arbetsplatserna

1. Pénzzel.

Egy rokkant kéreget az utcán. Mit tehetünk? Pénzt dobunk a sapkájába.

2. Munkaadással.

A munkanélküliség esetén vannak akik dolgozni akarnak, azoknak tehát valamifajta munkát kell szerezni.

3. Iskola.

A cél itt megteremteni a fiatalok a munka világához való bekpcsolódás alapjait.

4. Kiképzés munkahelyen.

Egy afgán férfi dogozott néhany évet Svédországban. Azután visszament Afgániába és ott vállalatott teremtett.

A tudásának egy részét a svéd munkahelyen szerezte meg. Ezt a fajta folyamatot általánosítani is lehetne és kell is.

Mert ez a fajta tudásátadás/tudásmegszerzés fontossága i jövôben különösen növekedni fog.

A beiskolázás(?) végül is a vállalatoknál kell hogy megtörténjen. Mert minden munkahely speciálius tudást is igényel, már ma is.

És amely tudást az iskolában nem lehet elsajátítani.

Ezt az ötletemet Svédországban is elôadtam - itt nagyon röviden teszem - de akkor nem nagy sikerrel. Mert a probléma megoldását másképpen képzelik el.

Amire én megpróbáltam rámutattni az az hogy, azok tudását stb elveszíti a társadalom akik pl a nyugdíjba mennek. Ezt pedig én egy nagy vesztességnek tartom.

Az én ötletem röviden az volt hogy a leendô nyugdíjasok, gyengélkedôk stb tudását/tapasztalatait nem volna szabad csak úgy tétlenül elveszíteni - mert most éppen ez történik. 

Akik tehát már nem bírják egyedül a melót kaphatnának(ha alkalmasak arra) egy "segédet" pl egy tanulót amely segíteni tudna nekik. Persze mindezt a "gyenge" ellenôrzése alatt. Mialatt a "segéd" is tudásában gazdagodni tudna.  Munkahelyi tapasztalatot is tudna szerezni ezáltal ott magának. - A munkahelyi tapasztalat most ugyanis nagyon felértéklôdött!

Nagyon fontos lehetne ez a "szolgálat" a munkavállalás választása stb céljából is az új generáció számára.

Az iskola is közbenjárhatna ebben a gyakorlatszerzésben stb, vagy annak a megszervezésében.

Sôt kötelezô is lehetne az iskolások/más munkanélküliek számára, amikor egy ideig egy "öreg" dolgozónak a munkahelyén tunának segíteni vagy ebbe bekapcsolódni.

A kiképzés munkahelyen  fontosságát jobban felkel ismerni, és népszerûsíteni, és természetesen felértékelni!

Nytt fenomen - samhällsinflation(?)

Medan den tekniska utvecklingen går i allt snabbare takt, så måste allt annat uppgraderas. Samtidigt som alla resurser flyttas från krympande till nya och växande verksamheter.

Men hur är det med det humana kapitalet; skolan, vården, det sociala samlivet etc? Processrna är även här likartade.

Alltfler saknar kunskapsbasen, studietekniken m m säger Lars Jagren.

Vad skolan beträffar, är likheterna där, skrämmande likartade med vad man kan uppleva vid inflationer i samhällen.
"Trots sämre kunskaper har betygen i skolorna ökat." Och det är likt som vid inflationer, de svaga drabbas mest.

Sedan chocken nu har lagt sig så försöker man nu sätta skutan/skolan på rätt köl igen. Men så ökar även takten i omvärlden så att risken är stor att inte komma ifatt.
- Det blir allt svårare att hänga med!

Ett minst lika stort problem är att inflationsliknande processer inträffar samtidigt på flera andra områden i samhället exv i det sociala sammanhanget m m.

Det som händet med skolan är ju bara en återspegling av vad som sker i samhället i övrigt. - Vi står inför en ny typ av samhällsinflation.

"Precis som tornet i Pisa riskerar Sverige att bli en monument över effekterna av bristande kunskaper." - Företagarna -

Vad händer i klassen?

Låt oss börja med det mer moraliserande begreppet människofruktan. Något liknande genereras redan i klassen i skolan men begreppet är olämpligt till att förklara vad som händer..

I ett sekulariserat samhälle tränger sig andra begrepp fram såsom kompisfruktan, grupptryck, mobbning, utanförskap(politisk) etc mera hanterbara begrepp.

Inom vetenskapen lägger man en mera detaljerad karta över processer i klasser.  Såsom utveckling av social rangordningsstatus, en sorts hierarkisk rangordning, kamratgrupperingar etc. Metodiska grepp som låter oss få en större inblick i skeendet och därmed möjligheter att kunna hantera dessa.

Det händer mycket osynligt efter att man har ställt ihop en skolklass. Det är på den synliga delen - prestationen som man fokuserar på mest. Det är läraren och även föräldrarna mest intresserade av. Medan klassdynamiken utvecklas i skymundan och det blir som det blir. Den ouppmärksamma läraren ser framför sig en grupp av skolbarn varav en del presterar bättre och andra sämre. Varför det blir så - på grund av interna konflikter etc - vet han egentligen inte mycket om.

Men en förändring är på gång. Man börjar mer och mer uppmärksamma själva klassdynamiken. Det är nämligen barnets hälsa och studieprestation som står här på lång sikt på spel. Och numera vet man att sådant grundlägges redan på ett tidigt stadium ofta i skolan.

Hur ser den sociala rangordningen i klassen ut? Och vilka olika statushierarkier, kamratgrupperingar håller på att utvecklas? Och vad är deras betydelse? Även politiker börjar bli mer och mer intresserade av dessa fenomen. Misslyckanden i skolan kostar nämligen samhället stora pengar. (exv  kostar 670000 kr/år en missbrukare samhället.)

Jag har nyligen pratat med en vakt om företeelsen unga livsstilsbrottslingar. De är för unga för att dömas och det finns exempel på då inte ens föräldrar kan rå på dom. I massmedia finns det bara kritik på föräldrars uppfostran men utan att goda förslag/verktyg som presenteras.

Men föräldrar försöker. Ett senaste och otrevligt försök som jag läste om gällde sonen, som pappan ställde i skogen där han lämnades ensam. Gissa vad som hände utan att bättre förslag framställdes av någon överhuvudtaget.

-  Så får man inte göra - men hur får man göra då?

- Varför inte tala med barnet?

Javisst, men det måste man börja på ett tidigt stadium innan olämpliga hierarkier - kompisgäng/kompisbildningar etx - utvecklas. Och detta sker ofta redan på tidigt stadium i skolan m m där man lära känna varandra. De olika status hierarkier i klassen borde kunna få synliggöras.

Ett kompisgäng kan vara socialt mycket stark men dess begynnelse kan ha påbörjats tidigt i skolan. Känslomässiga avtryck, negativa minnen i en känslig period m m av livet kan ta lång tid att läka, visade forskarna.

Status och fruktan

Herrar och tjänstefolk

 

Det var förr i tiden, då det fanns en klar gräns mellan herrar och tjänare.

Nu lever i en annan tid då denna gräns har mer och mer försvunnit eller så talar man inte om den längre. Men i stället har det uppstått flera liknanade gränser och anledningar till den nya företeelsen, i det så kallade statustänkandet.
- Nu är det min och den andres status som är intressant. Och sådant tänkessätt lär man sig redan i skolan.
Att gå i skolan får man snart känna av vad status betyder. Hemma familjens älskling men i skolan... Redan från början utvecklas en hierarki där man försöker hitta sin plats. Dynamiken i olika klasser är olika men överallt bestämmer den elevers inbördes status. Vissa elever får en högre status medan andra får känna sig utanför (mobbning m m?)...
Vad nytt eleven sedan får med sig hem är just elevens status i klassen. Låg status medför sedan svårigheter med hälsan, beteendet och framgången/trivseln i övrigt. I dessa fall är är det sociala nätverket av skärskilt betydelse för att kompensera skadan. (En oroande iaktagelse säger att ungdomar skärskilt mellan 16-21 år - händelser, som blir utsatta etc - kan få betydelse långt fram i livet.) - Räddslan som sprider sig i dessa hierarkiska kontakter genererar människofruktan/kompisfruktan m m av dom som exv har högre status.

Många tycker att detta har i vuxenlivet dock blivit bättre. Förvisså tycker jag det själv, i jämförelse hur jag har haft det tidigare i mitt liv - i synnerhet med maktens herrar tidgare. Men så hittar människan - även jag - på nya sätt att plåga sig själv, i stället en herre, med många speciella sådana.

Förvisso har det blivit bättre materiellt även i min värld men det kunde ha blivit ännu bättre om jag slapp statustänkandet. Fast jag måste medge, att jämte mig, har även detta blivit svagare med åren. Status i min värld har numera ingen status. Och i döden blir vi helt lika dvs nollställda.

Statustänkandet genererar emellertid ångest och ångesten har följt mig i livet. Det var när det gällde studierna/jobbet och problemet att ständigt motsvara förväntningarna - riktigt ångestskapande faktorer.
Det luriga med statustänkandet är att, "herrar ochs tjänare" tänkandet, överflyttas omärkligt på statustänkandet med många gränser och vyer, till livet med olika hierarkier.

"Status är ett av de viktigaste orden i vår tid och det speglar vår tids grundläggande vanvett. Det där lilla ordet betecknar den fixering vid rangordning och hierarki som finns i ett alltmer marknadstyrt samhälle. Ju större ojämlikheten mellan samhällsaklasserna blir destå mer besatta blir människor av att värdera varandra och placera varandra i statushierarkin." - Just så här har Göran Greider beskrivit situationen.

Detta hela händer ofta på ett omedvetet plan. Men det vore skönt att slippa de ängsliga blickarna på andra som har det bättre/är duktigare eller har förmodligen en inbillad eller verkligen bättre social status.

Ålderdomligt upplägg?

Lektiostidens längd - 45 min - bestämdes pga att det var max så länge läraren orkade skriva på tavlan (hört av en historielärare). Eleverna fattar ofta inte vad de olika nya begrepp som dyker upp betyder.

Skolan

som det är

och som det blev

har historiska rötter.

att samlas i kyrkan

där prästen talar

och församlingen lyssnar

och gör sin läxa sen.

vi vet nu också

att det inte funkar...

- hur många är det?

med läraren framför

bland barna fattar...?

om ingen bryr sig

att se efter

blir resultatet

i dagens skola

långt därefter.

Sinko

Flipped Classroom

Att göra tvärtom - snack på ACTIC

 - Visste du att det kan bli bättre om man gör saker tvärtom?
- ?
- Ja, jag ser att du ser förvånad ut, men det finns skolor där de försöker göra just så, dvs tvärtom.
- Ja ha?...
Det är nu som i kyrkan - i stort sätt - det var i alla fall så på min tid.

1."Prästen" pratar,
2. församlingen/eleverna lyssnar
3. och gör sedan sitt hemläxa hemma.

- Skall nu "prästen" göra hemläxan kanske?
- Ja ungefär så! Teorin kan eleverna inhämta själva på internet - som förbereder och lägger upp på internet. Och det praktiska - där läraren verkligen behövs bäst - skall göras på klassrummet tillsammans. - Inga hemläxor alltså!
.

Se. flipped classroom.................

Skolexperiment

- Något måste göras!
- Vi förlänger skolan till 10 år. Och ytterligare ett år för dom som...

Och något blir förståss gjort också på detta sätt. Men blir det bra?

Det skulle behövas en experimentskola som skulle knytas till kunskap i stället för tid.
Varför inte låta dem vill få det gjort tidigare eller senare dvs på den tiden som eleven kan.

Kanske skulle somliga elever klara av skolan redan på 6-7 år, och om de är skoltrötta etc så kunde de vila och praktisera i stället etc.

Budgeten kunde vara samma och deltagandet i skolan frivillig. Skolan skulle på detta sätt kanske till och med kunna bli billigare.

I stället för obligatorisk skola en fri skola dock med samma kunskapskrav.

Varför inte prova?

Konfliktlösning

Om vi tänker på det gamla invanda sättet - som vi också ofta gör, så söker vi först efter en diagnos/orsaken till för att... - sedan menar vi oss kunna ge, lämplig medicin som terapi. Förutsättningar för dylikt handlande finns ofta hos läkarna m m, som vi ju vill, att de skall söka just efter, dvs diagnosen för att kunna hjälpa oss. Vi vill veta vad som är fel och det vill läkaren också. Läkemedlen fungerar sedan bra om läkaren hittar den rätta diagnosen.

Det är dock annorlunda att vara pedagog, lärare, maka, förälder etc. När problem uppstår så är "läkarmetoden" - att söka efter orsaken - något som vi tar oss dock ofta spontant till, är mycket svårare att tillämpa. Vi ställer oss tex gärna följande frågor:

- Vad är felet?
- Vad har jag gjort för fel, frågar sig föräldrarna, hustrun m m.?
- Vad skall vi göra nu för eleven i klassen m m som inte fungerar som den borde...? Vad är felet?

Alltför mycket energi offrar vi just på frågan om diagnosen. Det är bara det att man - i sådana här komplicerade fall - har svårt att hitta diagnosen dvs i sociala konflikter och dyl.

De nya insikterna som man har numera kommit fram till, är att man skall undvika att fungera som en grävande journalist. Man kommer ändå inte fram till den rätta diagnosen för den har blivit dold och övertäckt av konsekvenserna och deras konsekvenser m m.
I synnerhet om det är en skolklass(en grupp) som skolan har stort problem med, så kan inte sökandet enbart efter diagnosen knappasst leda oss någon vart.

-Vad är då att göra frågar sig lärarna/föräldrarna m m?

Lösningen: Det är efter individens behov man skall först fråga efter?
Och behovet får man möjligen reda på om man frågar m m. Lösningen på problemet blir då oftast mest praktiskt att börja med, och det är, att man frågar just efter behovet - som kan vara individuell - i stället för att lägga mycken tid på att söka efter diagnosen. Terapin  kan då bli så mycket effektivare därefter.
 -  I alla fall skapas så bättre  förutsättningar för djupare analys av läget - men som oftast blir obehövligt. Om behoven blir tillrättalagda då kommer de som är med i konflikten bliva oftast också nöjda

I varje fall kommer man ändå sällan överens om diagnosen.

Rene Ekholms kafé Folk&Vänner

Så här efter givandets-och tagandets fest, julen, är över så har jag fått funderingar över upplägget.
Som barn var man glad av att få någonting men som givare har problemet blivit mycket svårare.

Jag har alltid saknat en bra innovation på detta område. Och så plötsligt läste jag om en ny och intressant innovation i Metro häromdagen.

Låt os utgå ifrån följande situation. Vi kan tänka oss en relativt stor stad - som också jag lever i - med ca 100 000 invånare. Några av dessa har det mycket knapert och kanske går hungriga på gatan. De har svårt att förnedra sig till att tigga och därför väljer de kanske att stjäla. - Vi skall inte moralisera nu över detta utan fundera på en lösning i stället.

- Varför behöver de gå hungriga? Av den enkla anledningen att just den möjliga lösningen är stängd! Hur så?
Det finns ingenstans att gå och få sig en tallrik soppa - det finns ingen marknad för behövande, där de kunde få en sk "suspended soup" för att lindra sitt hunger. - De vill ju så gärna slippa stjäla!

Affärerna m m slänger ändå så mycket mat, ja kanske mycket mer än det som stjäls från affärerna. - Har någon någonsin räknat på detta?

Dessutom har jag ett eget problem med detta. När jag går förbi en behövande person som inte mår bra... Jag ser ju att... men har inte mod... eller inte tid heller just då.... Det går inte heller att gå till honom och förhöra sig om behovet heller... ja, hur gör man och vad gör man? Men vad jag har är pengar över till en tallrik soppa. Men se där! Det går inte att erbjuda...!

Men numera går det, om jag skulle bo i Malmö hos Rene Ekholms kaffé och betala 30 kronor för en portion suspended soup för någon behövande.

Fler och mer sådana innovationer skulle behövas.