Låt oss börja med det mer moraliserande begreppet människofruktan. Något liknande genereras redan i klassen i skolan men begreppet är olämpligt till att förklara vad som händer..
I ett sekulariserat samhälle tränger sig andra begrepp fram såsom kompisfruktan, grupptryck, mobbning, utanförskap(politisk) etc mera hanterbara begrepp.
Inom vetenskapen lägger man en mera detaljerad karta över processer i klasser. Såsom utveckling av social rangordningsstatus, en sorts hierarkisk rangordning, kamratgrupperingar etc. Metodiska grepp som låter oss få en större inblick i skeendet och därmed möjligheter att kunna hantera dessa.
Det händer mycket osynligt efter att man har ställt ihop en skolklass. Det är på den synliga delen - prestationen som man fokuserar på mest. Det är läraren och även föräldrarna mest intresserade av. Medan klassdynamiken utvecklas i skymundan och det blir som det blir. Den ouppmärksamma läraren ser framför sig en grupp av skolbarn varav en del presterar bättre och andra sämre. Varför det blir så - på grund av interna konflikter etc - vet han egentligen inte mycket om.
Men en förändring är på gång. Man börjar mer och mer uppmärksamma själva klassdynamiken. Det är nämligen barnets hälsa och studieprestation som står här på lång sikt på spel. Och numera vet man att sådant grundlägges redan på ett tidigt stadium ofta i skolan.
Hur ser den sociala rangordningen i klassen ut? Och vilka olika statushierarkier, kamratgrupperingar håller på att utvecklas? Och vad är deras betydelse? Även politiker börjar bli mer och mer intresserade av dessa fenomen. Misslyckanden i skolan kostar nämligen samhället stora pengar. (exv kostar 670000 kr/år en missbrukare samhället.)
Jag har nyligen pratat med en vakt om företeelsen unga livsstilsbrottslingar. De är för unga för att dömas och det finns exempel på då inte ens föräldrar kan rå på dom. I massmedia finns det bara kritik på föräldrars uppfostran men utan att goda förslag/verktyg som presenteras.
Men föräldrar försöker. Ett senaste och otrevligt försök som jag läste om gällde sonen, som pappan ställde i skogen där han lämnades ensam. Gissa vad som hände utan att bättre förslag framställdes av någon överhuvudtaget.
- Så får man inte göra - men hur får man göra då?
- Varför inte tala med barnet?
Javisst, men det måste man börja på ett tidigt stadium innan olämpliga hierarkier - kompisgäng/kompisbildningar etx - utvecklas. Och detta sker ofta redan på tidigt stadium i skolan m m där man lära känna varandra. De olika status hierarkier i klassen borde kunna få synliggöras.
Ett kompisgäng kan vara socialt mycket stark men dess begynnelse kan ha påbörjats tidigt i skolan. Känslomässiga avtryck, negativa minnen i en känslig period m m av livet kan ta lång tid att läka, visade forskarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar