Herrar och tjänstefolk
Det var förr i tiden, då det fanns en klar gräns mellan herrar och tjänare.
Nu lever i en annan tid då denna gräns har mer och mer försvunnit eller så talar man inte om den längre. Men i stället har det uppstått flera liknanade gränser och anledningar till den nya företeelsen, i det så kallade statustänkandet.
- Nu är det min och den andres status som är intressant. Och sådant tänkessätt lär man sig redan i skolan.
Att gå i skolan får man snart känna av vad status betyder. Hemma familjens älskling men i skolan... Redan från början utvecklas en hierarki där man försöker hitta sin plats. Dynamiken i olika klasser är olika men överallt bestämmer den elevers inbördes status. Vissa elever får en högre status medan andra får känna sig utanför (mobbning m m?)...
Vad nytt eleven sedan får med sig hem är just elevens status i klassen. Låg status medför sedan svårigheter med hälsan, beteendet och framgången/trivseln i övrigt. I dessa fall är är det sociala nätverket av skärskilt betydelse för att kompensera skadan. (En oroande iaktagelse säger att ungdomar skärskilt mellan 16-21 år - händelser, som blir utsatta etc - kan få betydelse långt fram i livet.) - Räddslan som sprider sig i dessa hierarkiska kontakter genererar människofruktan/kompisfruktan m m av dom som exv har högre status.
Många tycker att detta har i vuxenlivet dock blivit bättre. Förvisså tycker jag det själv, i jämförelse hur jag har haft det tidigare i mitt liv - i synnerhet med maktens herrar tidgare. Men så hittar människan - även jag - på nya sätt att plåga sig själv, i stället en herre, med många speciella sådana.
Förvisso har det blivit bättre materiellt även i min värld men det kunde ha blivit ännu bättre om jag slapp statustänkandet. Fast jag måste medge, att jämte mig, har även detta blivit svagare med åren. Status i min värld har numera ingen status. Och i döden blir vi helt lika dvs nollställda.
Statustänkandet genererar emellertid ångest och ångesten har följt mig i livet. Det var när det gällde studierna/jobbet och problemet att ständigt motsvara förväntningarna - riktigt ångestskapande faktorer.
Det luriga med statustänkandet är att, "herrar ochs tjänare" tänkandet, överflyttas omärkligt på statustänkandet med många gränser och vyer, till livet med olika hierarkier.
"Status är ett av de viktigaste orden i vår tid och det speglar vår tids grundläggande vanvett. Det där lilla ordet betecknar den fixering vid rangordning och hierarki som finns i ett alltmer marknadstyrt samhälle. Ju större ojämlikheten mellan samhällsaklasserna blir destå mer besatta blir människor av att värdera varandra och placera varandra i statushierarkin." - Just så här har Göran Greider beskrivit situationen.
Detta hela händer ofta på ett omedvetet plan. Men det vore skönt att slippa de ängsliga blickarna på andra som har det bättre/är duktigare eller har förmodligen en inbillad eller verkligen bättre social status.
Nu lever i en annan tid då denna gräns har mer och mer försvunnit eller så talar man inte om den längre. Men i stället har det uppstått flera liknanade gränser och anledningar till den nya företeelsen, i det så kallade statustänkandet.
- Nu är det min och den andres status som är intressant. Och sådant tänkessätt lär man sig redan i skolan.
Att gå i skolan får man snart känna av vad status betyder. Hemma familjens älskling men i skolan... Redan från början utvecklas en hierarki där man försöker hitta sin plats. Dynamiken i olika klasser är olika men överallt bestämmer den elevers inbördes status. Vissa elever får en högre status medan andra får känna sig utanför (mobbning m m?)...
Vad nytt eleven sedan får med sig hem är just elevens status i klassen. Låg status medför sedan svårigheter med hälsan, beteendet och framgången/trivseln i övrigt. I dessa fall är är det sociala nätverket av skärskilt betydelse för att kompensera skadan. (En oroande iaktagelse säger att ungdomar skärskilt mellan 16-21 år - händelser, som blir utsatta etc - kan få betydelse långt fram i livet.) - Räddslan som sprider sig i dessa hierarkiska kontakter genererar människofruktan/kompisfruktan m m av dom som exv har högre status.
Många tycker att detta har i vuxenlivet dock blivit bättre. Förvisså tycker jag det själv, i jämförelse hur jag har haft det tidigare i mitt liv - i synnerhet med maktens herrar tidgare. Men så hittar människan - även jag - på nya sätt att plåga sig själv, i stället en herre, med många speciella sådana.
Förvisso har det blivit bättre materiellt även i min värld men det kunde ha blivit ännu bättre om jag slapp statustänkandet. Fast jag måste medge, att jämte mig, har även detta blivit svagare med åren. Status i min värld har numera ingen status. Och i döden blir vi helt lika dvs nollställda.
Statustänkandet genererar emellertid ångest och ångesten har följt mig i livet. Det var när det gällde studierna/jobbet och problemet att ständigt motsvara förväntningarna - riktigt ångestskapande faktorer.
Det luriga med statustänkandet är att, "herrar ochs tjänare" tänkandet, överflyttas omärkligt på statustänkandet med många gränser och vyer, till livet med olika hierarkier.
"Status är ett av de viktigaste orden i vår tid och det speglar vår tids grundläggande vanvett. Det där lilla ordet betecknar den fixering vid rangordning och hierarki som finns i ett alltmer marknadstyrt samhälle. Ju större ojämlikheten mellan samhällsaklasserna blir destå mer besatta blir människor av att värdera varandra och placera varandra i statushierarkin." - Just så här har Göran Greider beskrivit situationen.
Detta hela händer ofta på ett omedvetet plan. Men det vore skönt att slippa de ängsliga blickarna på andra som har det bättre/är duktigare eller har förmodligen en inbillad eller verkligen bättre social status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar