Jag gjorde i dag en snabbtest och gick till Medborgarkontoret i Eskilstuna.
- Hur skaffar man sig en mentor, var min fråga.
- Det var en bra fråga. Det går för det mesta till så, via kontakter alltså; på arbetsplatsen ...
- Tack, jag förstår ..., jag måste nu till bussen ...
- Kommunen tillhandahåller inte sådana ..., fick jag som slutlig kommentar ...
Bland medborgerliga rättigheter ingår tydligen inte att man förses med en mentor. Om man har kontakter ... och då beror det på vilka kontakter man har ... Att välja kommer inte ens på frågan om man inte ens kan hitta en ... I varje fall ingår inte detta i den kommunala verksamheten.
Jag, som en ung man som inte vet tillräckligt mycket om världen och knappast vad en mentor är till för - hur välja en sådan. Man borde först ha en pålitlig mentor som hjälper en att välja en annan passande, eller hur?
Det behövs en mentor som, först och främst känner mig och mina möjligheter och begränsningar. Jag känner ju - speciellt som ung - inte mig själv tillräckligt heller. Att hitta en bra mentor i en sådan situation är i det närmaste ...
Jag har tidigare skrivit om passivt mentorskap. Det finns ju massor med sådana; bl a i sin närhet och i tidningarna spalter som är fullproppade med råd etc. De ger dig råd utan att taga ansvar, de ger tips/förslag - de kan ju inte göra annat - men själva slipper de se konsekvenserna av, vad deras råd/tips har lett till (om man skulle ta till sig någon passande/opassande).
- Att konsumera råd behöver inte heller vara lätt.
Det betyder fördenskull inte att man inte behöver dom, de kan ju vara guld värda - om man är tillräckligt mogen - men det behövs ofta mer än så. Men de förblir ändå scharlataner i förhållande till det individuella behovet. En mentor måste vara individsanpassad.
Men om jag anser att någon är trovärdig så kan jag bli benägen att följa hans/scharlatanens råd.
Jag satt en gång - faktiskt flera gånger - tilsammans med en rökande läkare vid ett bort vid Lasarettet i Umeå då jag till slut vågade ställa frågan:
- En läkare som röker, kan man lita på en sådan?
- Javisst, utan tvekan, han har ju utbildning för sitt yrke.
Men jag tvivlade, - fast jag inte uttryckte det direkt till honom - eftersom jag såg honom röka där. Jag skulle inte vilja ha honom som mentor i någon hälsofråga, trots hans gedigna utbildning. - Kompetensen för att skapa tillit är ju mera en bildningsfråga.
Att välja mentor
Mentorprogrammet
Mentor eller handledare
Mentor för Aspergergare
- Hur skaffar man sig en mentor, var min fråga.
- Det var en bra fråga. Det går för det mesta till så, via kontakter alltså; på arbetsplatsen ...
- Tack, jag förstår ..., jag måste nu till bussen ...
- Kommunen tillhandahåller inte sådana ..., fick jag som slutlig kommentar ...
Bland medborgerliga rättigheter ingår tydligen inte att man förses med en mentor. Om man har kontakter ... och då beror det på vilka kontakter man har ... Att välja kommer inte ens på frågan om man inte ens kan hitta en ... I varje fall ingår inte detta i den kommunala verksamheten.
Jag, som en ung man som inte vet tillräckligt mycket om världen och knappast vad en mentor är till för - hur välja en sådan. Man borde först ha en pålitlig mentor som hjälper en att välja en annan passande, eller hur?
Det behövs en mentor som, först och främst känner mig och mina möjligheter och begränsningar. Jag känner ju - speciellt som ung - inte mig själv tillräckligt heller. Att hitta en bra mentor i en sådan situation är i det närmaste ...
Jag har tidigare skrivit om passivt mentorskap. Det finns ju massor med sådana; bl a i sin närhet och i tidningarna spalter som är fullproppade med råd etc. De ger dig råd utan att taga ansvar, de ger tips/förslag - de kan ju inte göra annat - men själva slipper de se konsekvenserna av, vad deras råd/tips har lett till (om man skulle ta till sig någon passande/opassande).
- Att konsumera råd behöver inte heller vara lätt.
Det betyder fördenskull inte att man inte behöver dom, de kan ju vara guld värda - om man är tillräckligt mogen - men det behövs ofta mer än så. Men de förblir ändå scharlataner i förhållande till det individuella behovet. En mentor måste vara individsanpassad.
Men om jag anser att någon är trovärdig så kan jag bli benägen att följa hans/scharlatanens råd.
Jag satt en gång - faktiskt flera gånger - tilsammans med en rökande läkare vid ett bort vid Lasarettet i Umeå då jag till slut vågade ställa frågan:
- En läkare som röker, kan man lita på en sådan?
- Javisst, utan tvekan, han har ju utbildning för sitt yrke.
Men jag tvivlade, - fast jag inte uttryckte det direkt till honom - eftersom jag såg honom röka där. Jag skulle inte vilja ha honom som mentor i någon hälsofråga, trots hans gedigna utbildning. - Kompetensen för att skapa tillit är ju mera en bildningsfråga.
Att välja mentor
Mentorprogrammet
Mentor eller handledare
Mentor för Aspergergare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar