Jag är mycket tacksam för att jag hade mentorer i livet. De var visserligen av de spontana typen - egen definition (begreppet "mentor" var då också ganska okänt). De svara om jag frågade eller "svara" utan att jag behövde fråga. - De fanns normalt kring mig i mitt liv som brydde sig och försökte hjälpa.
Om jag frågade ja då var jag förståss själv intresserad av att få svar på ett visst problem. Sedan fanns det spontana mentorer som gav svar utan att jag frågade och kanske helt oväntade svar, emot mina förväntningar. De kunde hända då att de själva visste bättre än jag vad jag behövde.
Jag undersöktes av en läkare som exempel. Jag ville bli elingengör men jag var tydligen för klen och han ansåg att mitt val var olämpligt. Jag skulle söka mig in till jägmästarutbildningen med tanke på den goda luften som han ansåg jag behövde. Och det blev så också men inte på grund av rådet utan för att jag inte kom in dit jag själv ha velat. Så då sökte jag till Skogis och blev antagen.
Jag ser att det är många i dag som väljer fel yrke. Och hur skall man veta ... när man är ung?
Men var finns mentorerna som hjälper - en som inte vet - till rätta? Det finns visserligen studievägledare men deras råd följer helt andra linjer än hälsobehov, personliga förutsättningar etc.
Rätt till mentor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar