fredag 26 augusti 2011

"Vi kommenterar inte enskilda fall!"


Modellen formas i en process
"... eller modell som man försöker tillämpa exv i skolan. Denna modell pressas fram av omständigheterna. Dvs man orkar inte ta itu med problemen som de uppkommer - man omtolkar dom ..."

Resultat? "... Sverige nog ser sig som ett idealsamhälle där mobbning inte finns." - Börje Eriksson -
Kritik betraktas som svart målning.

Glapp

Hur hålla fram idealet fast mobbning ändå bevisligen finns i skolorna? Detta sker genom en allmän strävan efter en konsessus - att hålla upp en bild. Mobbningen träffar en enskild person och det är lätt hänt att man då tar parti mot individen. Majoriteten lider ju inte av förnedringen och det som händer den mobbade känns inte, kan bagateliseras. Skolan distanserar sig.

Om någon ställer upp för den mobbade kan då själv bli mobbad. Ja, även av skolan faktiskt. Något likt hände nämligen min dotter i Sörmland.

Om någon ställer upp för den mobbade kan i denna koncessussträvan bli själv mobbad. Ja, även av skolan. Detta hände precis min dotter som jag kommer att redogöra för.

Vem hjälper den som hjälp behöver och sedan själv blir mobbad?

Den kollektiva kulturen har svårt att hantera enskilda fall - de sopas då gärna under mattan. Skyddas även av att "vi inte kommenterar enskilda fall"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar