onsdag 7 september 2011

De fick som de ville

Jag fick sent om sider höra om vad som skedde och jag blev givetvis stolt över min dotter för hennes kurage. Samtidigt förstod hon inte själv vilket resultat som hennes rediga ingripande skulle innebära i klassen. Varken hon eller lärarinnan har nog fattat vad de har ställt till med dvs hur de har påverkat de redan exiterande kraftfälten i klassen. Hon borde ha haft tillforfogande en mentor eller dyl för att föra hennes talan och ev förhindrat hennes "misstag" i ett redan infekterat situation..

Klassen och skolan borde trots allt skämmas för hur den har hanterat situationen och ge utmärkelse till min dotter i stället för redigt ingripande och som jag själv tänkte föreslå - men det blev på något sätt pinsamt att få kontakt i ärendet. Skolan sluteer sig på något sätt... - "det här sköter bäst vi själva." Och inte heller blir det säkert bättre om förädrar blandas sig i situationen.

"Sklolk är skolk därmed basta" och situationen blev inte bättre av att skolan hävdade sitt rätt(?).
 Jag tro att detta hände någon gång i 8-an. Och skräckväldet måste emellertid ta slut... så det blev till slut nödvändigt att förflytta flickorna till en annan skola.
Jag tror dock att med rätt hantering av ärendet så har det inte behövt ske - men hur skall man hantera mobbens makt. Här behövs det innovationer i skolan. För det är inte fel på ungdomarna som mobbar utan de vuxnas...

Den kollektiva kulturen kan hålla mobbningskulturen konstigt nog under armarna - det drabbar ju bara den enskilde. Bilden utåt formas av kollektivet: "Vi har trots allt en fin skola!"

Mod och mobbing

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar