En kvinnlig djuskötare - en 30-årig kvinna plågades till döds på Kålmårdens djurpark, stod det att läsa. Hon älskade vargarna, sägs det. Och även sk vanligt folk släpptes in i varghägnet för kring en 1000-lap.
Hon fick sköta vargarna ensam för att...(?). Och förmodligen även för att sk vanligt folk skulle få erfara hur ofarliga dessa vargar är. Förmodligen för att bevisa detta för sig själv och för andra...
- Det var verkligen modigt av dom att utsätta sig själva för denna terapi, speciellt nu i backspegeln betraktat.
Respekten för vargen betraktades - innan den tragiska händelsen - blivit numera av en ren fobisk natur.
Alltså skulle man här få tillfälle - som terapin bjuder i liknanad fall - utsätta sin räddsla för den onödiga faran, för att bli botad. Den inledda praktiken i djurparken var alltså helt terapilogisk.
De fyrbenta rovdjurens tvåbenta experter har nu emellertid tystnat. Men inte alla. Lars Oly menar, att det inte behövs färre vargar utan hellre färre jägare.
Jag vill dock inte ha vargen på min tomt, fast jag lider inte av räddsla av fobisk natur för vargen, jag är bara - fånigt nog(?) rädd för den, helt enkelt.
Och den tragiska händelsen på Kålmordens djurpark var - inser man nu - också kanske helt onödig.
Men att aningslösheten skulle kunnat få så här stora proportioner bland experterna, som den har fått, blev mycket överaskande. Respeklösheten för vargen har blivit så accepterande, att det inte i någon, i den stora mediala pressvärlden reagerat på denna legitima(?) vargvård på Kålmården. Praktiskt taget inte någon, har skrivit om denna världsnyhet, förrän den inträffade katastrofen nu. - För det var ändå en svensk uppfinning!
En 30-årig kvinna som ensam - utan tillsyn - sköter vargarna på Kålmorden skulle kunna ha betytt stora rubriker över världen och många turister förståss... - Det borde i alla fall kunnat ha blivit en världsnyhet eller hur - något att visa upp!?
Men man kan nu - i alla fall för sig - fundera över följande fråga: Blev kvinnan dödad av vargar eller av myten om, att man skall inte vara rädd för vargen. Vilken av alternativen köper du? Och vilken alternativ köper du som expert?
Hon fick sköta vargarna ensam för att...(?). Och förmodligen även för att sk vanligt folk skulle få erfara hur ofarliga dessa vargar är. Förmodligen för att bevisa detta för sig själv och för andra...
- Det var verkligen modigt av dom att utsätta sig själva för denna terapi, speciellt nu i backspegeln betraktat.
Respekten för vargen betraktades - innan den tragiska händelsen - blivit numera av en ren fobisk natur.
Alltså skulle man här få tillfälle - som terapin bjuder i liknanad fall - utsätta sin räddsla för den onödiga faran, för att bli botad. Den inledda praktiken i djurparken var alltså helt terapilogisk.
De fyrbenta rovdjurens tvåbenta experter har nu emellertid tystnat. Men inte alla. Lars Oly menar, att det inte behövs färre vargar utan hellre färre jägare.
Jag vill dock inte ha vargen på min tomt, fast jag lider inte av räddsla av fobisk natur för vargen, jag är bara - fånigt nog(?) rädd för den, helt enkelt.
Och den tragiska händelsen på Kålmordens djurpark var - inser man nu - också kanske helt onödig.
Men att aningslösheten skulle kunnat få så här stora proportioner bland experterna, som den har fått, blev mycket överaskande. Respeklösheten för vargen har blivit så accepterande, att det inte i någon, i den stora mediala pressvärlden reagerat på denna legitima(?) vargvård på Kålmården. Praktiskt taget inte någon, har skrivit om denna världsnyhet, förrän den inträffade katastrofen nu. - För det var ändå en svensk uppfinning!
En 30-årig kvinna som ensam - utan tillsyn - sköter vargarna på Kålmorden skulle kunna ha betytt stora rubriker över världen och många turister förståss... - Det borde i alla fall kunnat ha blivit en världsnyhet eller hur - något att visa upp!?
Men man kan nu - i alla fall för sig - fundera över följande fråga: Blev kvinnan dödad av vargar eller av myten om, att man skall inte vara rädd för vargen. Vilken av alternativen köper du? Och vilken alternativ köper du som expert?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar